Nu fortsätter intevjun. Speciellt intressant är hans syn på träning. Jag hoppas att ni är villiga att diskutera detta och att så många som möjligt berättar vem de är, de ger mer tyngd åt diskussionen.
Håll till godo!
Det pratas mycket om såkallade TP, träningsprodukter. Ofta i en negativ bemärkelse. Hur mycket tränade du när du spelade som junior och sedan som landslagsman?
Jag tränade pingis så mycket det gick, snittade väl 11 pass i veckan. Löpning sysslade vi med oerhört mycket,styrka lite mindre.
Hur resonerar du kring ämnet "träningsprodukt"?
Jag måste tyvärr hålla med dig. Jag har också hört och märkt den där attityden. Det är förmodligen nån som inte orkar kämpa och fått andra tycka det är coolt att vara slö, som myntat detta korkade uttryck. Om man har en vision att bli bra eller bäst som pingisspelare är mina råd:träna mest,bäst och smartast.
Det har pratats en hel del om attityder hos landslaget? Berätta mer om den satsningen.
Jag tycker vi skapat för många förlorarattityder i sporten. T ex skylla på otur eller vika ner sig enkelt i match. Sånt bromsar både den egna utvecklingen men också miljön man vistas i. Det har varit svårt att nå fram hur man kan ändra tänket hos spelarna, så när vi fick extra pengar från idrottslyftet tog jag kontakt med en beteendevetare som heter Lars-Erik Sandler som nu hjälper oss komma igång med att i stället skapa vinnarattityder.
Är det någon skillnad i attityd mellan killar och tjejer och de olika åldrarna?
Killar tar generellt mer plats så både bra och mindre bra attityder märks mer hos dem. Äldre spelare idag är sämre på att vara goda förebilder för yngre, så detta är viktigt att vi tränare har en gemensam syn och hjälps åt att plantera in de bra attityderna.
Du har försökt att skapa vinnarinstinkt hos spelarna i landslaget men även med andra du kommer i kontakt med. Hur har du försökt göra detta?
Min filosofi är: utbilda spelaren att ta ansvar för sina handlingar. Få dem att använda hjärnan konstruktivt i träning. Man tränar för att bli bra på att vinna. För att stärka ett ärligt självförtroende ska man leta möjligheter och lagra det positiva för det skapar vinnarinstinkt!! Reflektera över vad man behöver förbättra och sätt in brister att förbättra i helheten=tänka att vinna bollen. Fastna inte i detaljer och separat träning på sina brister, det leder till att man letar efter fel och utvecklar en förlorarattityd.
Varför är detta viktigt?
Jag tror detta är rätta vägen för svensk pingis för att kunna bli kinas främsta utmanare igen.
Hur kan man träna upp detta på klubbnivå?
Man måste givetvis tro att det leder till utveckling.
Är detta något som är eftersatt hos svenska spelare och därmed av svenska tränare?
Min åsikt är,att de icke utvecklande attityder som finns idag, till stor del beror på att vi har fått en tränarkultur som inte uppmuntrar spelarna till kreativt tänkande i träning. En icke tänkande spelare som får höra att man måste spela på ett visst sätt, får små chanser i träning att utveckla sitt spelsinne, sin timing, sitt taktiska kunnande och sin förmåga att läsa skruv.
Det tragiska är att spelaren (mestadels tonåring eftersom man oftast inser när man blir äldre att det är fel inlärning) tror att det är bra att inte tänka kreativt. När man inte utför slag "perfekt"tror man att bara man ändrar en liten detalj så kan man slå "perfekta" slag. Men när vi idag har spelare som visar missnöje med hur man slår sina slag om man inte gör det perfekt, fast man vinner bollen. Då måste vi tränare fundera och ta konsekvenser hur vi lär ut sporten.
Vilka är de viktigaste faktorerna för att förbättra svensk bordtennis?
För egen del, jobba vidare med att sprida vinnarattityd, fortsätta diskussionen om vad vi vill ha för tränarkultur. Att manipulera tonåringar är inte svårt om man har stort behov av bekräftelse och att hävda sig.
För att få bort den tränartypen är min lösning, att så tidigt som möjligt utbilda spelarna ta ansvar för sina handlingar, få dem att själva äga sin målbild. Att man vill bli bra för sin egen skull, inte tränarens eller sina föräldrars skull.
Jag kommer alltid hävda att vi tränare är redskap som har som uppgift att hjälpa och leda spelaren till att vilja bli bäst, inte att få(lura) spelaren tro att du som tränare är bäst.
Stort tack till Thomas för att han tog sig tid att svara på 21stycken frågor om sitt jobb och sina tankar om svensk pingis. Hoppas att ni gillar detta lika mycket som jag.
fredag 16 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
22 kommentarer:
Det kändes mycket bra med Tomas åsikter om vinnarattityder och åsikterna om TP är klockrena.
En träningsprodukt har visat att den personen genom egen vilja och drivkraft kan bli en bra pingisspelare. Att vara en TP kan bara ses som något positivt.
Mkt kul att bl.a se hans inställning till träning. Det står i skarp kontrast mot kommentaren igår där en av favoriterna fick skit för att han körde ett pass dagen innan SM.
Har man lite ambition och vill nåt är det naturligtvis helt självklart att man är seriös och går in för tävlingen. Det är ju ändå en av årets viktigast tävlingar.
Lysande synpunkter och ett bra initiativ med intervjun!
Linus Mernsten
Kul och bra med intervjuer :)
Thomas von Scheele är onekligen en oerhört värdefull tillgång för svensk pingis.
Få har varit så framgångsrik i pingispraktiken som von Scheele, i synnerhet i tonåren.
Att von Scheele nu är med och delar med sig av sina erfarenheter och idéer är guld värt!
Efter uppstuds
AA
hade hoppats på mer synpunkter om mina åsikter angående svensk pingis.trodde max blogg var ett forum för folk att säga vad man tycker hur svensk pingis kan utvecklas.vill höra tränare som inte håller med mej yttra sej med nåt som kan göra oss bättre gentemot övriga världen. debatt tack!!!
Om thomas vill höra vad tränarna tycker har han alla möjligheter på tävlingar istället för att bara sitta och glo på läktaren.Det måste vara bättre att prata än gå via en blogg.
Bredare samarbete tror jag är nyckelfrågan för svensk pingis framgång. Om förbundet kunde samarbeta med klubbar som har talanger, säg åtminstone top-20 på rankingarna, vilket rör sig om kanske ca 10-15 klubbar. Vad jag tänker mig är att förbundskaptener för framför allt kadetter och juniorer på flick- och pojksidorna håller en viss kontakt med dessa klubbars tränare och spelare och hjälper till med råd i deras utveckling. Idag verkar det som det endast är de fåtaliga landslagsuttagna och deras tränare man har kontakter med. Detta upplevs då ofta som en klubb för inbördes beundran av övriga och skapar onödiga klyftor mellan förbund och övriga klubbar.
OK att man inte har så mycket tid till alla, men man behöver väl inte låta detta samarbete vara noll för det. Det brukar visa sig att det kanske inte alltid är de som varit bäst i unga år som blit bäst i vuxen ålder. Alltså, mera samarbete!
Bra inlägg om sammarbete mellan klubb o landslag/ förbund. Grymt viktigt för framtiden i svensk pingis. Där måste alla som jobbar inom förbundet bli mycket bättre. Helt rätt. Samtidigt skulle det bli ännu bättre om klubbtränare ringde till förbundstränare och diskuterade saker man undrar över oftare. Alla får dra sitt strå till stacken om det ska bli optimalt. Bra inlägg!!
som blomman sa,bra inlägg om sammarbete.om vi tränare jobbar prestigelöst tillsammans får vi en positiv effekt på våra spelare.
synd att ingen har synpunkter på min åsikt om inlärning och tränarkultur.
tack till Max att jag fick uttrycka dessa åsikter.din varierande blogg är ett nöje att läsa
OK, lite återkoppling till tränarkulturer och inlärning.
Är i huvudsak enig med t.v.s. i träningsdoser etc, förutom att viss inlärning och resultat kan ta tid för att ge effekt. Ett exempel jag sett är att det ofta i unga år är säkrare och man vinner fler bollar på att blockera/skära istället för att attackera/loopa. Här tycker jag inte att man ska lära ut att det viktigaste är att vinna alla bollar innan tekniken är inlärd. När man tränat tillräckligt på detta så får man med tiden ofta ett övertag och vinner då istället. Att vara skärpt vid inlärningen ger naturligtvis snabbare resultat och man skulle väl i detta fall kunna få poäng endast för lyckade loopar istället, om man nu ska räkna poäng på allt.
Jag anser att man borde samla några av sveriges främsta tränare med uppdraget att arbeta fram en svensk träningsmodell där det ingår t ex grundteknik, mental träning samt hur man bör träna för att så snabbt som möjligt få en maximal utveckling hos spelare som vill satsa att bli så bra som de har förutsättningar till. Denna svenska träningsmodell skall ligga till grund för en instruktörsutbildning så att många föreningar kan ta del av den samlade kunskapen för utveckling av spelare. Många klubbar har inte råd att anställa de få kompetenta tränare som fortfarande finns kvar i Sverige. Jag anser att det är mycket viktigt att nybörjare på en gång får lära sig bra enkel grundteknik där de jobbar med rätt muskler för att bli säkra och få tillgång till maximal kraft. Sverige behöver många tränare som på ett enkelt och pedagogiskt sätt kan förmedla detta till många spelare. När det gäller tränare så anser jag att de har alldeles för låg status och borde ges betydligt bättre arvoden än idag. I dagsläget rekommenderar jag att klubbarna tar en erkänt duktig tränare från sverige eller utomlands till klubben som förmedlar sin träningsfilosofi istället för att skicka iväg dem på befintlig steg 1 kurs.
fredrik slår huuvdet på spiken
Thomas von Scheele
Vad gäller tränarkulturen tror jag att den varierar från län till län, från ort till ort, från klubb till klubb, från tränare till tränare i Sverige.
Jag tror visserligen att du känner till detta mycket bättre än vad jag gör. Men är det verkligen vanligt att tränaren är mer upptagen av sin egen "storhet" som pingisgestalt än av att faktiskt lära ut hur en pingiselev ska kunna bli så bra som möjligt?
Vad sedan gäller inlärning och träning är jag själv nyfiken på hur bra det går att bli med så få pass som möjligt. Känner du till någon spelare som endast har kört 2-3 pass i veckan och ändå varit ett intresse för ungdomslandsslaget eller seniorlandsslaget?
Jag själv tror på höga kvalitativa träningsdoser innehållande allt från fysträning, teknikträning och matchträning.
Du nämnde för egen del elva (11) pass i veckan. Hur tidigt började du med det?
Mvh
AA
bäste aa
började träna ca 11 pass i v när jag slutade ettan efter en termin.
träna 2-3 pass i v är för lite redan i 12-13 års åldern om man tänker internationellt.det kan gå att ta igen om man har en j-la vilja och uthållighet.
fel sorts prestigetänk är utbrett idag i tränarkåren tycker jag.
få spelare (och andra tränare som är lite osäkra)köpa sina ideer är viktigare än att se till spelarens bästa.då behöver man spelare som inte tänker och då blir konsekvenserna spelare som lär sig tränarens svart el vitt tänk och då inte får lära sig att ta eget ansvar utan skyller i från sig när det inte går bra.
icke utvecklande miljö enligt mig.
där behöver vi tränare känna till tankens och påverkans kraft bättre för att kunna hjälpa spelarna
mvh tvs
Väldigt bra frågor och svar. Tycker tomas har bra åsikter och ett sunt tänkade. Också gött att höra att han ställde upp 110% på malin p när hon blev sjuk på uvm. Har några frågor och funderingar om tränare mm.
Har märkt att det är många klubbar(tränare) som stöper alla spelare i samma form, alltså inte ser till individen, alla spelare har ju inte samma förutsättningar och styrkor, nån mer som lagt märke till det? tycker detta är en stor svaghet i svensk pingis
Sedan tycker jag att disussionen om spelarens eget tänkande är helt rätt, bara det inte är pga tränarens lathet (icke kunnande) som han (hon) säger, tänk själv, ta egna beslut, särskilt när spelaren är ung? detta har jag märkt hos ganska många tränare
När spelaren är ung, tycker jag personligen träningen på hemmaplan ska vara som en utbildning och ju äldre och mognare spelaren blir, ju mer tycker jag att tränaren ska ses som ett bollplank och stöd.
Vill också säga att det är grymt kul att vi är tillbaks i europa eliten på junior och kadettsidan!
Grymt bra och intresant sida, max!
Hälsningar från ett varmt och soligt aussie, Marcus Sjöberg
Hej! Undrar hur du funderar över lådträning? Själv tycker jag det är ett utomordentligt redskap för spelarna. Har haft en diskussion med andra ledare om det och där är det flera som tycker att det är odugligt medan jag själv hävdar att det beror på hur man kör och varför man kör. Har funderat själv över dina åsikter vad gäller ledarskap och inser att om man tänker så kan det bli väldigt "fel" om man lägger upp lådträningen som styrd träning.
Hälsningar Mattias Bergkvist
hej berka
bra att du tar upp lådträning.
ett bra exempel på hur svenska tränare har förstört en väldigt bra träningsmetod. jag tycker lådan är mycket bra träning,men i sverige har nån utvecklat den sk enbollsträningen som jag kallar den.där man kör en boll (sen tillbaks till utgångsläge)i taget med spelaren,och spelaren tror man blir bättre på det slaget man tränar.sen i match stannar man upp mellan slagen och hinner inte med och förstår inte varför när det gick så bra på lådan.vad jag menar är att spelaren inte får lära sig sammanhanget i det man lär sig.
i match behöver du vara snabb i tanken,med enbollsträning på låda blir du snarare långsam i tanken, jag gillar lådan, men inte på det sättet jag beskrivit här
Hej igen! Läste igenom Sjöbergs inlägg. Tycker att Lyckeby har hjälpt svensk pingis otroligt mycket med sina olika varianter på spelare. Om man som ung får möta många olika spelstilar har man betydligt lättare att lära sig läsa och förstå spelet. Håller med om att det borde utvecklas ännu mer i svensk pingis.
Samma med dina tankar om att spelaren går mot att klara sig mer och mer själv. Sedan när man kommit en bit på vägen är det andra saker man behöver hjälp med.
Mina tankar om att man skall få spelaren själv att tänka är samma som er andra men om jag förstod Marcus rätt så behöver man som tränare/ledare ha kunskap om spel/ teknik för att kunna hjälpa dem om det behövs men man behöver inte gå in om det inte behövs. Sedan finns det så många andra varianter på hur man kan lära ut utan att gå in och ta tag i spelaren. Man kan lägga om övningar för spelarna så att dom korrigerar teknik som ex utan att dom själva behöver tänka på det.
Hälsningar Berka
håller helt med både berka och t.v.s vad gäller låda... en mycket bra metod för att lära sig hur man ska röra sig vid bordet. många använder det som armtekniks träning, då får man inte ut max av sin låda tycker jag. sen måste jag ta upp leken igen!! varför leker inte ungdommar mera pingis?? man lär sig så mycket av att vara i hallen och leka lite... eller är det bara jag som har denna uppfattning?
det finns nästan inga som leker pingis själva längre..
Det verkar som ungdomarna tror att det inte blir någon "bra tränining" om de inte har nån tränare som står och tjatar..
Min erfarenhet säger att de bästa passen jag kört är när jag och polaren gått upp i hallen och kört skiten ur oss och spelat matcher där båda vägrat ge sig!/ Dennis
Tränarna är helt enkelt okunniga överlag.
Jag har sagt det förut.
En Matematiklärare som är inte kan matematik själv får elever som är dåliga på ämnet, även om dom håller på i åratal.
resultaten uteblir såklart.
vad annars...
En tänkt utveckling uteblir och vrids till försämring av kunnande av såväl pingisspelare samt matematikstuderanden.
Vad annars...
Skicka en kommentar