Ni frågar, Walter svarar

Mailade för ett par dagar sedan ett par frågor till SBTFs ordförande Walter Rönmark. Han har nu svarat, tack för det! Jag ställde frågor jag läst bland kommentarer men började med att be Walter beskriva sig själv och sin bakgrund.

Vem är Walter Rönmark och hur länge har han fungerat inom idrotten i allmänhet och pingisen i synnerhet?

Om jag säger att jag varit och är ledare inom idrotten sedan mer än 40 år förstår du att jag borde vara rätt gammal nu. 64 år i år. Gift med hustru Eva i 40 år och vi har två barn, Erik 31 boende och gift i USA och musiker. Den andre, Anders 27 boende och gift i Sundsvall. Anders är journalist. Det var genom pojkarnas pingisspelande jag kom med i pingisen. Jag har ingen egen pingiserfarenhet förutom den som nästan alla har att man spelat pingis i skolan.

Min egen idrott var fotboll där jag tyckte att jag var riktigt hyfsat duktig, vilket i sig alla pojkar tycker, när de blivit vuxna. Det blev som bäst att spela i dåvarande div. 1.

Samtidigt började jag som ledare i min studentidrottsklubb i Umeå; IKSU, där jag då studerade. I dag är IKSU en av de större idrottsklubbarna i landet och mycket framgångsrik, såväl ekonomsikt, elitmässigt och framför allt breddmässigt där snart halva Umeå är medlemmar och aktiva. Ja, det senaste var att ta i, men många är det. Eftersom jag kom att bli kvar som universitetslärare och forskare i många år vid universitetet blev jag styrelseordförande i IKSU och så småningom också i ordförande i Sveriges Akademiska idrottsförbund, jag var ordförande i Västerbottens Idrottsförbund, jag valdes in som ledamot i Riksidrottstyrelsen. Kom att ägna mig rätt mycket åt internationella idrottsledaruppgifter under den här tiden. Det gällde idrottsbojkott mot Sydafrika, det gällde idrottsbistånd till Tanzania mm.

Efter mer än 20 år i universitetsmiljön flyttade jag 1986 till Sundsvall och då blev jag ordförande i Västernorrlands Idrottsförbund. Jag var ordförande för Bosön, vice ordförande i SISU som började sin verksamhet 1985. Jag hade tänkt att lämna Riksidrottstyrelsen och alla idrottsledaruppdrag 1995 eftersom jag då hade varit ”arg ung man” inom idrotten länge och jag tyckte att jag hade blivit för gammal att vara ledare i det som jag då ansåg vara en ungdomsrörelse, den borde ledas av yngre män än jag. Så gjorde jag också, lämnade alla uppdrag.

Eftersom mina barn då spelade bordtennis och jag sedan länge kände rätt många av bordtennisens ledare frågade man mig om jag inte ville vara adjungerad till Svenska bordtennisförbundets styrelse med speciellt ansvar för de internationella frågorna. Så jag ändrade mitt tidigare beslut att inte ha några ledaruppdrag och låt mig adjungeras till Bordtennisförbundets styrelse 1995.

Efter det att Kjell Larsson som nyvald ordförande efter Ulf Lönnqvist (Ulf var väl ordförande i 24 år tror jag) oväntat avled blev jag tillfrågad om jag ville vara ordförande i Svenska Bordtennisförbundet och jag valdes vid årsmötet 2003.

Något i den stilen skulle det väl stå om det fanns något Who is who i svensk idrott. Kanske ytterligare några ledaruppdrag, styrelseledamot och ordförande i Giffarna t.ex. som jag lämnade för några år sedan innan vi åkte mer i superettan och med tur nu gått upp i allsvenskan igen. Lyckligtvis är jag inte ordförande där om jag tänker på den storförlust som Giffarna åkte på mot Helsingborg i måndags.

Som du ser är det en lång tid som ledare inom svensk idrott, för lång kanske. Å andra sidan får man väl säga att jag har en rätt hyfsad erfarenhet av hur svensk idrott styrs och leds. Så i pingisvärlden, såväl nationellt som internationellt, har jag väl varit rätt involverad sedan 1995 får man säga.

Nu lämnar vi detta en stund och låter det smälta in och sedan så fortsätter vi med svaren på frågor kring resultat, visioner och framtid.