Solarie eller solen? Anekdot av Niklas Rönningborn

Dags för nästa anekdot och det kommer på kort varsel från Niklas Rönningborn och är i två delar. Vem han skickar vidare till låter jag vara en överraskning tills vidare.

***

Först av allt så vill jag tacka Max för att välja mig. Kände dock på mig att denna stafettpinne någon dag skulle hamna hos mig. Fast jag fortfarande är relativt ung och inte varit på allt för många utlandsturneringar så har det hänt en massa roliga saker under mina tävlingar med landslaget.

Av någon anledning så har jag alltid haft någon sorts tjusning till solen. Så mina anekdoter jag tänker skriva nu kommer handla lite om det.

Jag tror det var för 6 år sen. Jag skulle spela min första utlandstävling i Polen. Såklart så var jag nervös och hade inte erfarenhet av vad man skulle göra i alla situationer. Jag var bara 16 år så jag hade ett år tillgodo i klassen jag spela. Jag kommer inte ihåg hur det gick för mig i tävlingen, men jag minns att det inte gick allt för bra och inte dåligt heller.

Jag åkte i alla fall ut ganska tidigt i tävlingen så jag bestämde mig för att gå ner till stranden som låg 100 meter ifrån hotellet. Jag kommer ihåg att jag bodde tillsammans med Andreas Thuresson som då spelade i Dänningelanda. Jag frågade honom om han ville följa med till stranden men han nekade, så jag gick ner där själv och gotta mig i solen.

Så när jag nu ligger där och lyssnar på Björn Rosenström och är alldeles slut i kroppen efter allt spelande så somnar jag mitt där på stranden. Jag vaknar upp efter några timmar. Har tyvärr ingen klocka med mig så jag vet inte hur länge jag legat där på stranden. Går upp till hotellrummet och märker att Andreas inte befann sig i vårt rum längre.

Helvete också tänkte jag. Hade liksom bara badbyxor och handduken runt mig. Och det fanns ingen i receptionen som jag kunde få en reservnyckel av. Dum som jag var så tänkte jag. Andreas är nog bara o kollar på någon match i hallen så jag kan bara springa in där snabbt och få nyckeln av honom så jag kan gå hem och byta om snabbt.

Men när jag nu kommer till hallen, med flipflop och en handduk runt mig. Och vi får inte glömma bort hur bränd jag hade blivit av solen. Så går jag rakt in i hallen och ser att det bara är en match som spelas, Johan Axelqvist spela final mot Christian Süss och hela Sveriges trupp och alla andra länder satt på läktaren såg mig komma in i hallen med flipflop, handuken runt mig och totalt illröd.

Jag blev enormt generad, men eftersom alla redan sett mig, så gick jag snabbt fram till Andreas och fick nyckeln och sprang snabbt till rummet och bytte om. Kom tillbaka i slutet av matchen och såg Johan vinna.

Efter tävlingen fick jag en liten utskällning som jag såklart förtjänade.

*

Denna anekdot kommer innehålla något liknande den förra. Fast denna anekdot hände då jag spelade UEM i Budapest.

Året var 2004 och jag hade blivit lite mer rutinerad av alla tävlingar jag varit på. Vid detta tillfälle delade jag rum med Lukas Rydén som då också spelade för Dänningelanda. Både jag och Lukas hade haft ett fint år och kände oss väldigt laddade för UEM och tyckte nog vid båda att vi hade chans att gå långt i tävlingen.

Tävlingen började med lag, där Jag, Lukas Rydén, Jon Persson, Fabian Åkerström och Dan Hedlund spela. Vi slutade på en tredje plats efter att ha förlorat mot Tyskland i en jämn semifinal. Jag själv fick 10-1 i kvot och var såklart nöjd. Kommer tyvärr inte ihåg vad kvoterna blev för de andra grabbarna.

Jag minns att Linus Mernsten sa många goda ord om mig, och att han själv hoppades mycket på mig i singel. Han berättade saker för mig hur jag skulle ladda upp för singel spelet och så. Men tillbaka till historien. Efter lag hade spelats så är det en vilodag innan singel börjar. Det var 35 grader ute och vi fick inte lov och va ute i solen för mycket för det skulle göra oss trötta.

Så jag har för mig att jag kom på idén att jag och Lukas skulle gå in i ett solarium. Jag själv hade aldrig solat i ett solarium förut så jag tyckte det var spännande. Dessutom var det ett solarium som man skulle stå upp i, så det var extra häftigt. Jag och Lukas hade sten, sax, påse om vem som skulle börja och jag förlora så jag fick börja.

Efter att ha stått där inne i 12 minuter så gick jag ut till Lukas och fråga, hur länge ska man stå där inne? Han svara, 16 minuter. Så jag gick in där igen och stod dessa 4 minuter till. När jag kom ut såg man hur röd jag blivit, men just då kände jag inte något speciellt med kroppen utan allt va helt normalt.

Sen var det Lukas tur. Han stod bara där inne 12 minuter sen tog det knäcken på honom. Men när han kom ut så såg man hur röd han också hade blivit. Tiden gick och jag blev bara rödare och rödare. Kvällen kom och det var läggdags. Men det gick inte och sova, det gjorde ont hur jag än låg. Så jag fick ingen sömn under hela natten.

Dagen efter kommer man till frukosten och ser hur alla tittar på en. Jag själv struntar totalt i vad alla andra ser på mig det enda jag bryr mig om är att jag inte kan röra mig. Jag hade nog fått brännskador. Det hjälpte inte med smärtstillande saker. Det gjorde ont vad jag än gjorde.

Och singel spelet skulle börja och jag hade fortfarande problem med att röra mig. Jag skulle möta vitrysslands 5e man om jag kommer ihåg rätt. Och han krossade mig totalt, han körde bara lång serve hela tiden och jag kunde inte röra mig. Så där rök all hopp om hur det skulle gå i singelspelet. Jag minns hur jag svikit Linus med alla hans förhoppningar och jag önskar jag kunde ta tillbaka mitt misstag. Men vad som är gjort är gjort.

Men några dagar senare så var det dags för dubbel. Och jag minns inte riktigt hur jag och Lukas lyckades komma på en tredje plats då vi båda led av brandskador. Tävlingen var en riktig upplevelse och jag hoppas att det finns folk där ute som kan lära sig av mina misstag.

Stort tack till Max som gav mig anekdotstafettpinnen. Jag skulle nu vilja skicka vidare pinnen till...