Gästblogg från Östermalm i div 1 norra

Söndagskvällen var extra tung efter två förluster i måstematcherna mot Häggenås, som 1314 utnämndes som självständig socken, och Kebne, som jag besteg i somras.

Klippan i havet mot socknen var Herr Waldenström med 3+1. I skummet kring Klippan skramlade vi andra ihop en match här, en där.
Vid ett tillfälle tog Mick, den lättränade, timeout och satte sig mitt på golvet. Jag och Klippan sprang in i hagen med både vatten och choklad (schweizernöt). Tyvärr tappades senare i matchen 10-6 vid 1-1 och ställningen 6-7. Jag förstår tröttheten, han var vid hallen en timma tidigare än alla andra (vintertid).

Har personligt mentala brister. Fokuserar på motståndarnas starka sidor, glömmer mina egna, och lägger bollen där motståndaren helst vill ha den. Sen till Edmans antispin backhandserve kort i min forehand. Om ni möter mig i nästa sammandrag, serva likadant. Jag blir skogstokig. Maktlös. Spelat pingis i 20 år, men står naken inför den serven.

Pingispsykologi. Som Jönsson sa, att f.d. Elitseriespelare har ett mentalt övertag med 5-0 innan ens setet börjat.
”Man ser inre mentala bilder på Blomquist och Molin i den f.d. röda SUIF-overallen och man är chanslös redan innan.”
Jag instämmer 100.

Har minnesluckor från matchen mot Kebne. Ser på nätet att det blev 4-8. Vi nådde aldrig toppen. Jag vann 20 bollar mot Lindmark, den effektivaste liraren jag någonsin mött. Sen tog mitt syre slut, men sjukt nöjd med 20.

Vi tror på oss själva trots förlusterna. Vi har väl aldrig varit gänget lagom. Vi kan vinna och förlora mot vilket lag som helst, men vi saknar matchpuls. Till helgen drar vi på klubbresa till E-tuna och fixar matchträning. Ska där även träna på vår segerdans á la Roland (Robert G. i Tallinn).

Vi bör knipa placering 6 i div. 1 Norra. Om vi ställer in oss på vintertid.

Signerat
S. Lao Wa