Sanningen bakom snödrivan, anekdot av Mattias Översjö

De är säkert många som redan hört olika varianter av denna berättelse, men de är bara jag som kan berätta originalet så lyssna nu noga nu. Den här har jag fått höra av många i pingissverige och då har den varit kryddad. Häng med nu.

Jag vet inte vilket år de var, jag hade i alla fall blivit uttagen på mitt första landslagsläger. Detta var ju som alla förstår väldigt stort. Speciellt när man fick se vilka andra som var med, som till exempel

Kadetter: Christoffer Dellstrand, Fabbe och Sondell.

Juniorer: Axelqvist, Rydén, Åhman, Krasniqi, Robert Eriksson, Kim Nylander.

U21: Anders Holm, John Wall, PG.

Och då inte att förglöma Mattias Översjö Byttorps IF.

Jag tänkte vilka lirare som ska på lägret och här ska jag vara med. Nice.

Nu till lägrets början, när jag fick reda på hur mycket vi skulle träna var de ju en liten chock. Jag tränade då knappt 3-4 pass i veckan, och då mest fisk och backhand, fotarbete och sånt var jag inte någon världsmästare på. Vi skulle träna 2 gånger om dagen och också väldigt långa pass bara de gjorde ju att man blev lite fundersam hur ska jag klara av detta?

Första passet var nu över och tränaren som då var Linus Mernsten säger att vi ska köra mage rygg. Jag visste ju var magen och ryggen sitter men vad skulle jag göra. Då sade han att vi skulle köra fys, jag visste ju vad det var men inte mer än så. Så Anders Holm fick visa mig några övningar.

De första dagarna gick ju bra men sedan började kroppen börja säga emot och de var då eländet började. Jag blev sjuk en förkylning och var riktigt seg i kroppen, de var iskallt ute och jag blev sängliggande.

Jag var väldigt sjuk och orkade ingenting, jag bara låg på Campus i Köping, jag skulle ändå ta mig ner till matsalen en dag för att äta och de var så jobbigt, när jag väl hade ätit klart så somnade jag i matsalen, sedan tror jag att det var någon som väckte mig så jag kom därifrån, detta var bara början på en väldigt jobbig vecka.

Jag fick reda på av Sören som då var kadettcoach att vi skulle ha något slags utvecklings samtal och då fick jag ju ta mig ner till hallen igen, jobbigt. Men de hade ställt upp en säng till mig där så att jag kunde sova när samtalet var klart.

Nu till sista dagen den här har nog många hört talas om vi skulle äntligen få åka hem, och orutinerad som jag var hade jag ju inte en rullväska som man kunde dra utan hade en stor jätteväska hockeytrunk. Som jag knappt kunde bära och den skulle jag bära till hallen från campus och de var på fotbollsplanen som allt hände. Jag gick där och hade problem med min väska för den var så stor och tungt. De var då jag bara släppte taget om väskan såg hur mjuk snön var och bara lade mig där och vilade sedan kom de några pingisspelare bakom och såg allt detta. Men jag somnade aldrig som alla andra säger utan de var bara en lätt vilostund…..

Hoppas denna nu blir rätt sagd i framtiden. De var ingen bra vecka för mig den veckan.

Nu vill jag bara tacka dig Max för en rolig blogg med bra läsning.

Jag skulle vilja skicka vidare anektdot stafettpinnen till Niklas Almström.