Svärord på Junior-EM, David Gustafssons anekdot

Får börja med att tacka Linus för anekdotstafettpinnen. Måste säga att jag satte kaffet i halsen när jag såg att jag blivit utvald. Började såklart direkt tänka igenom mitt pingisliv och roliga saker som hänt och mycket snabbt styrde tankarna in på anekdoter som snurrat länge och troligen fortfarande snurrar i pingiskretsar.

Som den där om han som jagade ut en överdomare ur hallen med en höjdhoppsribba. Eller den om han (Thomas Ballé tror jag det var) som blev förbannad under en match och kickade sönder en barriär och överdomaren sa till honom att han skulle betala för den. Varpå Ballé hämtade en femtiolapp, betalade, spelade klart matchen och sedan tog med sig barriären. På frågan vad han höll på med svarade han iskallt att det var hans barriär, han hade ju köpt den. Eller han som fick ut sin frustration över en hall genom att skrika att det var som att spela i ett jävla garage och sedan inte hittade bollen och frågade var den var och fick det stencoola svaret av motståndaren: Under bilen.

Men det här är ju anekdoter som inte jag personligen varit med om och jag har ingen aning om sanningshalten i dem. Så för att berätta en anekdot känns det ju som att jag själv måste ha varit närvarande på ett eller annat sätt men det är svårt att hitta någon självklar anekdot. Dessutom känns det som att en hel del roliga saker som hänt är lite barnförbjudna och i många fall lämnar man ut någon eller några. Till exempel Peter Sartz som när han coachade mig och Figge i dubbel på ett ungdoms-EM föreslog att vi skulle våga serva kort raka vägen och som senare samma år höll världshistoriens kortaste tacktal när vi var på en träningssejour i staden Wuxi i Kina genom att kort och gott konstatera att: ”Wuxi is a nice town, its all” inför något besvikna kinesiska delegater.

Men jag vill ju inte hänga ut någon så det får bli en anekdot om mig själv helt enkelt. Sommaren 1991 avgjordes ungdoms-EM i Granada, Spanien. Mina föräldrar hade passat på att kombinera en skön solsemester med att ta sig till Granada för att följa lagtävlingen vilket kändes roligt. Vi hade ett bra lag och var framme i semifinal där vi ställdes mot Vitryssland med Samsonov i spetsen. Vi visste ju att Samsonov var en svår nöt att knäcka och att vi inte hade råd att torska så många mot de övriga. Jag ställdes mot vitryssen Maximov, en vänsterhänt spelare med soft på backhand som jag slagit tidigare under sommaren och som jag tyckte passade mig bra. Men i den matchen ville det sig inte och jag kände paniken växa inom mig när matchen gled ur mina händer. När Maximov slog in matchbollen tog jag till ett rätt väl använt könsord, med mina lungors fulla kraft skrek jag F---A!

Trots min dåliga insats vann vi lagmatchen och efteråt på läktaren träffade jag och de övriga spelarna och ledarna på mina föräldrar. Min mamma förklarade hur nervös hon varit, slitits mellan hopp och förtvivlan och knappt orkat kolla. Att jag skrikit fula ord gjorde inte saken bättre. Men det var inte bara det att jag skrikit könsord, det var valet av just det ordet som min feministiska mamma kommenterade såhär:

- När du skrek sådär kände jag att jag ville gå ut ur hallen och sen att du skrek just F---A. Vadå tänkte jag, skriker ni K-K när det går bra eller?

Det var en infallsvinkel jag aldrig hört förut men den följdes av åtskilliga garv av spelare och ledare och blev nog en liten miniklassiker bland oss som var med.

Jag tackar för förtroendet och passar micken vidare till Thomas von Scheele, game on!

Liten kommentar till texten: Sverige vann sedan lagfinalen mot Tyskland. Det svenska juniorlaget bestod av: Jocke Andersson, David Gustafsson, Adam Råsberg, Fredrik Håkansson och Peter Nilsson