Talangutveckling, anekdot av Anders Karlsson

Jaha, jag skulle kunna skriva om Kristoffer Hermanssons resa till Moskva som kadett eller något om Linus Mernstens alla uttalanden eller någon dråplig historia från alla läger man haft men det får bli en om drivkraft som ju är ack så viktigt om man vill komma någon vart.

Det var i slutet på 80-talet. Jag hade studerat i Borås och återvänt till Trollhättan och tänkte att en pingisskola skulle jag väl klara av samtidigt som jag tänkte satsa på mitt nya arbete.

Ensam kom jag att stå med 80 ungar efter att först ha besökt några skolor med inbjudan, självklart en omöjlig uppgift, men gruppen delades upp och redan där dubblades min pingistid – jag som hade tänkt att trappa ned.

I den pingisskolan fanns det många talanger och så fanns det en liten kille på snart 5 år som inte fick vara med för sin pappa. Du är för liten, du måste gå i första eller andra klass för att få vara med här sa hans pappa, det här är för din storebror.

Jag tyckte väl lite synd om den lille killen som visade stor iver att få spela bordtennis så efter några gånger, i en paus, frågade jag honom om han ville spela en stund med mig. Det är alltid lättast att börja med backhand så det var vad jag erbjöd, men den lille killen ville spela forehand. Efter några minuter var pausen slut och då ville han i alla fall spela några fh. Jag sa att du får väl prova då varpå han slog några fh med klockren teknik. Han får gärna vara med i pingisskolan sa jag till pappan efteråt och både pappan och pojken blev överlyckliga.

Träningarna avslutades ofta med rundpingis där den som vann fick en burk coca-cola. Den lille killen försökte och försökte men lyckades inte vinna de 15 första gångerna. Likväl frågade han nästan varje gång om det fanns möjlighet att vinna dricka.

Mycket frustration och också tårar hann rinna innan han äntligen vann sin cola. Nästa träning frågade jag om drickan han vann var god. Han tittade på mig som om jag inte vore klok och pappan förklarade med att den inte är uppdrucken. Den ställdes in i prisskåpet, för storebror har ju prisskåp.

Den lille killen är som Ni säkert förstått Robert Svensson och jag får passa på att tacka honom och alla andra från den tiden för att jag fortfarande håller på och får arbeta med det som är mest roligt – Pingis. Jag skulle ju trappa ner när jag träffade Robert.


Stafettpinnen går nu vidare till Mattias Bergkvist


Anders Karlsson