Som de flesta av er vet så gick Alexander Ritchey bort för en kort tid sedan. Hans begravningsceremoni ägde rum i torsdags och samma dag fick jag hem en avi om att hans bok fanns att hämta på "posten".
Jag hämtade ut hans bok "Välkommen till helvetet" igår vid lunch och har nu sträckläst den. Den är gripande, sorglig och öppenhjärtlig och har man överseende med de språkliga bristerna och rena missarna av korrekturläsaren vilket man bör så är boken väldigt bra.
Det krävs nog att man har haft någon form av relation till Alexander för att få ut något av boken eller att man har någon erfaranhet av någon med drogproblem. Alexander har ett öppet sätt att resonera och berätta om sitt missbruk och sina problem men också om sina glädjeämnen. Det framkommer tydligt vilken glad och energisk människa han var, jag kommer på mig själv att sitta leendes och njuta av de små orden som bildar spännande och roliga meningar men ännu fler gånger får jag lägga ifrån mig boken och kontemplera över hans kämpande för att bli drogfri när man nu sitter här med facit i hand, drogerna vann.
I slutet av boken så känner Alexander sig felbehandlad och utsatt och resonemanget håller inte för mig, han är tyvärr enögd och hans klagande känns inte helt adekvat, det är motsägelsefullt då han samtidigt beklagar sig över hur blir behandlad samtidigt berättar hur illa däran han är. Symptomatisk för missbrukare.
Jag är ingen bokrecensent men jag kan utifrån det jag sagt ovan i alla fall rekommendera denna bok till den som som tvekar om de ska läsa den eller inte. För mig så gav den en bredare bild av Alexander och inte bara den bild som jag har hört bli berättad för mig om honom av andra, det här är Alexanders historia.
Ni kan beställa boken på http://www.publiceringssteget.se/
Med ett visst mått av melankoli så lägger jag nu ifrån mig boken och önskar hjärtligt och innerligt att Alexander Ritchey får vila i frid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Även de som inte kände honom kan dra nytta av att läsa den här boken. Man förstår iaf lite vad som pågår i en missbrukares huvud, och hur snabbt det kan gå utför...
RIP
Bra recension. Jag har också läst den och Ritchey lyckas verkligen måla upp en känsla över hur han mådde. "Om du tar ditt livs värsta influensa och multiplcerar med 3, lägg sen på en rejäl vinterkräksjuka så börjar du närma dig" om hur det känns när man inte får sitt dagliga intag av heroin. Fy faan säger jag som blir åksjuk av PS2..., jag säger det igen han var en karaktär med en attityd som satte färg på ett blekt pingis-sverige under ett decenium.// Björkryd
Mycket spännande att få ta del av Alexanders livshistoria på ett så rakt och öppet sätt. Spännande att få ta del av hans erfarenhet från pingiskarriären och drogernas påverkan på hans känsloliv och den förädiska nedbrytningen av hans kropp och sinne. Alexander fick ändå uppleva en hel del under sin korta vandring på jorden.
Vila i frid stimulantmannen...
Sträckläste också boken pga den fängslande berättelsen. Efter denna insyn i hans liv kunde man ana att han även själv förstod att det inte gick att ta sig ur beroendet och att det tyvärr måste sluta på det tragiska sättet som det gjorde. Han levde ett liv i reketfart. Synd att pingisen, som var hans passion länge, inte fick behålla honom så länge. Vila i frid.
RIP Alex
/Ragge
Skicka en kommentar