Stressad skitstövel, anekdot av Andreas Molin

Jag tänkte berätta om 5 händelserika minuter på centralen i Stockholm. Under mina år i Söderhamn har det blivit en hel del resor neråt i landet och ganska ofta då med tåg. När man bytt tåg på centralen har man genom åren stött på en och annan rolig och skum person, allt från en påtända man viftandes med en enorm skruvmejsel som man varit mer eller mindre rädd för till mer komiska händelser.

En resa man kommer ihåg var när vi skulle ner till Skåne och spela en seriematch, vi var som vanligt fem spelare och två tränare alla med klubbjacka och väska så man såg att vi var ett lag men känner man inte till Yasaka så var det svårt att veta vilken sport vi sysslade med.

Vi hade som vanligt slängt i oss lite käk och var på väg till spår 16 för att hoppa på nattåget då en rätt sliten stressad man halv joggar upp jämsides med oss, kollar lite konstigt och sen ganska spydigt slänger ur sig kommentaren ”Ni är så jävla dåliga” vi blir lite ställda och tittar förvånat på honom. Det går några sekunder då vi ser att han börjar fundera, han var nog fortfarande säker på att vi var jävligt dåliga men kom nog på att han inte hade en aning om vad vi sysslade med för sport, så några sekunder räddar han upp situationen med att slänga ur sig ”I alla sporter”.

En bra på dagen innan man träffar Söderhamn underlättar?

Efter att ha slängt ur sig dessa briljanta kommentarer så skyndar han vidare och vi viker upp för sista trappan till spåret. När vi kommit halvvägs upp så kommer nästa profil springande, han var riktigt stressad och skulle med samma tåg som oss. Det var ganska trångt i trappan, vi var ju trots allt 7 personer men med några armbågstacklingar var han förbi oss precis vid trappans slut. För alla er som åkt nattåget från Stockholm vet att precis vid trappan står konduktören och kollar biljetterna. Så när mannen kommer upp för trapporna så frågar konduktören efter biljetterna men mannen svarar halv skrikande och fortfarande springande att han för i helvete inte hade tid att visa några biljetter, han skulle ju med tåget och det borde alla fatta.

Det går några minuter och vi visar lugnt och stillsamt våra biljetter och ska precis gå mot våran vagn då samma man lite småsvettig kommer lunkande tillbaka för att vissa sina biljetter. Då har polletten trillat ner och han förstår att nattåget förmodligen inte kommer åka ifrån konduktören.
Även om vi oftast hade riktigt roligt på våra resor med SUIF och inte hade problem att hitta saker att nöta om (vi hade ju Pidde i laget!) så var detta ändå 5 minuter som piggade upp den kvällen.

Jag tänkte lämna över stafettpinnen till min gamla lagkamrat Peter "Nisse"Nilsson.