En skruv lös, anekdot av Pontus Dyrefors

Jag vill börja med att tacka pingissveriges svar på blondinbella för förtroendet och hoppas kunna bidra med något läsvärt.

WJC i Tunisien 2009. Jag gör min första match i poolen i singelspelet mot en tunisier. Den ganska unika händelsen utspelar sig i femte och avgörande set. Alla som förövrigt har varit i Afrika vet att man inte ska förvänta sig överdrivet mycket av standarden vilket gäller på alla plan. I hallen spelade vi på trägolv, alltså ingen röd matta på denna annars halvdana WJC. Borden och barriärerna var av märket STAG.

Efter att ha vunnit var annat jämnt set var det alltså dags för ett skilje. Även detta var ganska tajt. Tunisiern går upp till en 7-5 ledningen när det otroliga inträffar. Det är min tur att serva och efter en hel del backhandservar tänkte jag nu ge igen med en om möjligt diskutabel forehandserv. Detta efter ett flertal solklart otillåtna servar från Tunisierns sida. Domarna på tävlingen skall sägas var väldigt noga med att starta matcherna tio minuter innan utsatt tid, men serva, det fick man göra bäst man ville.

Matchen står och väger vid 5-7 när det är min tur att serva. Jag intar servposition, kastar upp bollen, och precis i samma veva som jag ska flytta mig några centimeter för att komma rätt till bollen känner jag hur jag sitter fast! Jag kommer ingen vart! Bollen är på väg ner och tankarna susar snabbt genom huvudet. Jag gör allt som står i min makt för att försöka komma loss och kunna, vid det här lagret, i varje fall få över bollen. Tyvärr kommer jag inte till bollen ordentligt och missar serven varpå tunisiern ossar, samtidigt som jag försöker komma på om jag drömmer eller inte.

Efter en kort besiktning visade det sig att STAG-bord har en skruv som går in från kortsidan. Olyckligt vis var denna skruv inte helt iskruvad utan stod ut nästan en centimeter. Jag påpekar i alla fall för domaren jag fastnade i bordet med mina trasiga shorts som huvudargument. Domaren rycker på axlarna, och i chocktillstånd accepterar jag det som hänt med argumentet man fått inpräntat sen barnsben ”skit samma, fokusera på nästa boll istället”.
Matchen dog i och med den här händelsen, 5-8 och en chockerade händelse blev för mycket att ta igen. Tunisiern vinner matchen med siffrorna 11-7 om jag inte minns fel. Efteråt påpekar jag än en gång att bordet ”har en skruv lös” och att detta borde åtgärdas. Jag tänker inte så mycket mer på detta utan accepterar förlusten och går och sätter mig på läktaren.

Historien slutar med att femton ”viktiga” gubbar i gröna kostymer och mustasch trängs vid bordet för att se vad det var som var så fel. Så här i efterhand har jag tänkt ganska mycket på vad som hade hänt om jag hade vägrat att spela vidare.

Jag tackar för mig och lämnar över stafettpinnen till den ibland något högljudda lagledaren för Islandstorget Per Mattsson!