Språkförbistring. anekdot av Mikael Zöögling

Det är sannerligen ett tungt ansvar att ta över stafettpinnen i detta läge, när Berka lurade oss på konfekten förra veckan.
Sen är det inte heller lätt att välja ut en händelse av alla kul minnen man har genom åren.
Men med tanke på vilket forum detta är så kunde man ju stryka de flesta riktigt galna varianterna...

Vi hoppar till en sommar i Nottingham för en sisådär 7-8 år sen. Jag var inbjuden av Sören Ahlén för att sparra engelska landslaget, vilket passade mig perfekt eftersom det var lite svårt att få tag i träning på hemmaplan. Det visade sig att även John Wall (inte butiken..) var på träningscentrat, vilket var lite skönt så man enbart slapp umgås med dessa fish`n chips galningar.

Allt flöt på fint, enda orosmomentet var en tjej på centrat. Vet inte varför jag retade mig så på henne, kan ha berott på att hon var lite lätt korpulent, kritvit, enormt jobbig och läskigt otrevlig... Att hon sedan hade uppnäsa och såg ut som en liten bökande varelse gjorde att smaknamnet grisen var klart.

Efter någon vecka med hård träning började man bli lite sliten och en dag innan andra passet hade eftermiddagsluren blivit lite väl lång för mig och Jompa, så det var bara att kasta ner sakerna i väskan och traska till hallen. Vi var lite sena men jag hittade iaf en plats runt limbordet.

Jag satt där med tunga ögonlock och smekte på ett rejält lager lim på plattorna, här skulle det klickas. Vilken underbar tid förresten!

Märkte att jag fortfarande inte riktigt var vaken och tittade upp och såg Jompa sitta och halvsova på ett pingisbord mitt emot mig, fast bakom limbordet. Garvade lite för mig själv och tänkte det är inget krut i dagens ungdom, så jag halvtittar på slöfocken och frågar: PIGG?

Han lyckas tillslut få fram lite kraft i kroppen och skakar på huvudet.

Själv fläskar jag på andra lagret lim och plattan börjar böja sig ordentligt, kan nog bli ett riktigt bra pass det här trots allt. Men någonting är fel, jag börjar vakna upp mer och mer ur mitt dvalliknande tillstånd och känner att någon stirrar på mig. Vad är det frågan om? Mitt emot mig sitter tjejen som gud glömde som stirrar argt på mig. Borde kanske fråga stumpan vad hon har för problem, men jag orkar inte öppna munnen igen. Hon ger sig inte heller, hon är argare än någonsin och mördarblicken bränner i skallen på mig.

Sakta börjar hjärnan fungera igen och jag hinner tänka kan hon verkligen vara på sämre humör än vanligt?

Sen trillar poletten ner: hon satt ju mitt emellan mig och Jompa och jag hade sneglat över hennes axel när jag frågade om Jompa var pigg. Hon trodde jag hade kallat henne för gris och sen fortsatt limma mina plattor som om ingenting hade hänt...

Just den här gången hade hon ju faktiskt en anledning till att sitta där och tjura.

Avslutligen vill jag bara berätta för alla er som nu sitter där och tänker: hur gick passet då???

Jodå, efter ett gapskratt var tröttheten som bortblåst och jag klickade in varenda forehand.


Jag lämnar härmed officiellt över stafettpinnen till Peter "Pidde" Andersson numera i Eslövs AI.