Tremannalag är först ut!

Försteman att ta till sig uppmaningen att ge sin syn och sina argument för sin sak är Thomas Buza från Halmstad.

Ni som svarar måste jag be att ni är konstruktiva och inte bara skriver att ni inte håller med. Sådana kommentarer kommer att ignoreras.

*

Hej på er!

Här följer lite av mina funderingar i arbetet med utvecklingen av Elitserien.

Ett utstakat mål bör alla föreningar värda namnet ha. Från Manchester United till Halmstad BTK och Svenska Elitklubben (SEK). Målbilden bör dessutom delas av alla i föreningen, det är A och O. Det som sedan bör göras är att ta fram en handlingsplan för hur man når sin målsättning.

Delmål bör sättas upp, liksom avstämning och uppföljning över hur arbetet fortskrider för att förhindra att man fastnar i detaljer och inte kommer vidare.

En fråga som jag tycker är relevant ställa är hur det fungerar med den gemensamma målbilden i SEK? Är det så att alla delar samma bild av hur Elitserien bör se ut? Eftersom det tydligen blev 5-5 i omröstningen om spel på ett eller två bord och tre- respektive fyrmannalag så tycker jag inte det verkar så.

Att bena ut för- och nackdelar med dessa alternativ blir en orättvis kamp:
Fyrmannalag: Den fördelen jag kan förstå att man för fram är att våra ungdomar skall få chansen i Elitserien. Det är ett viktigt led i att komma tillbaka till toppen i Europa och sedermera ta upp kampen med Kina.
Problemet är bara att en stor del av de spelare som våra juniorer möter är – juniorer. Det, plus ett stort antal spelare som befinner sig i ett slags "ingenmansland" rent satsningsmässigt, typexempel här är Niklas Rönningborn och Henrik Olsson (något hårddraget, jag vet). De håller god elitserieklass men kanske inte är aktuella för spel i seniorlandslaget.
De största nackdelarna enligt mig är dels tiden – matcherna är på tok för långa – och dels att det är oerhört svårt att skapa ett tilltalande arrangemang för både livepublik och TV-publik.

Tremannalag: För det första så finns det inte tillräckligt med spelare till tio fyrmannalag i Elitserien idag. Det är för dålig klass på serien helt enkelt.
Sedan måste vi fråga oss för vem vi arrangerar Elitseriepingis? Publiken eller oss själva? Det överlägset största argumentet för spel på ett bord är att folk tycker att det är rörigt att följa två bord. Min hustru, mina arbetskamrater, för att nämna några, nämner samtliga detta som argument VARJE gång vi diskuterar Elitserien och bordtennis. Till och med dopingkontrollanten från Göteborg som besökte matchen mellan Halmstad BTK och Eslöv ifrågasatte detta. "Varför spelar ni på två bord, man vet ju inte var man skall titta?".

Som om det inte vore nog med det så är fördelarna arrangemangsmässigt betydligt större vid spel på ett bord. Man kan arbeta med musik i setpauser, vid timeout samt i paus. Kringarrangemang kommer också att bli betydelsefullt då publik av idag vill ha action, fart och fläkt. Lotterier, underhållning, luciatåg och stand-up comedy, listan kan göras hur lång som helst.

Att rådfråga personer med erfarenhet av TV hur vi gör våra arrangemang mer attraktiva ser jag som en självklarhet och jag är beredd att satsa riktigt mycket på att ett bord är en av de första sakerna de kommer att nämna. Att som TV-kommentator kommentera en match och hela tiden behöva ge rapporter från det andra bordet skapar endast förvirring.

Jag tycker det är viktigt att allt sätts i sitt rätta perspektiv. Allt hänger nämligen ihop och för att åstadkomma förändring måste man agera i rätt ordning:
• Har vi hög kvalitet på serien och gör bra och attraktiva arrangemang så kommer bra spelare att vilja spela i Elitserien.
• Bjuder vi på bra underhållning som marknadsförs smart så kommer publiken.
• Följaktligen kommer fler att vilja börja spela bordtennis och därmed ökar utvecklingen. Vi kan inte tro att de juniorer vi har blir världsstjärnor bara för att de får spela i dagens Elitserie, sorry, men det är den bittra sanningen. I den frågan är det långsiktighet som gäller.

Sammanfattningsvis är det viktigt att fråga sig vilket utgångsläge vi har. Vi är inte i ett läge där vi har något att försvara, våra publiksiffror är inte skyhöga, mediabevakningen är inte av den arten att vi måste ha stängda träningar osv. Som det ser ut idag borde vi, enligt min mening, vara väldigt, väldigt förändringsbenägna.

Mvh
Thomas Buza