UGP

P12
Philip Pettersson och Marcus Nilsson kvalade in till slutspelet. Nilsson vann sitt återkval på seträkning och det skulle visa sig fatalt för seedade Alfred Lindblad. Nilsson skrällde nämligen och vann i en stentuff match mot Lindblad och det tredje setet var det som gav höganässpelaren mod att ta ut sin backhand fullt ut och som om den talade. Nilsson påminner inte så lite om en ung Tim Bergman i spelsättet.

Simon Berglund hade ett stort fokus och vann först sin kvartsfinal med 4-2 innan han just spöade Nilsson med 4-1 och en finalplats var säkrad.

Den andra finalplatsen tog spårvägenkamraten Beny Feng och det utan problem dessutom 4-0 och 4-0 till Feng och dubbelt spårvägen i finalen där Feng var den starkare och vann ganska lätt med 4-1.

P14
Johan Hagberg och Victor Swan bägge från spårvägen vann sitt återkval in i huvudturneringen.

Hagberg skakade i kvartsfinalen Viktor Görman men var chanslös i skilje där Görman spelade lite klokare och smartare trots att han såg stundtals sliten ut efter att ha behövt loopa 314 gånger i varje boll för att vinna poängen. En mycket sevärd match där Hagberg var nära men inte riktigt ändå. Swan hade inte mycket att sätta emot klubbkamraten Frej Lindborg, mycket spårvägen som ni märker.

Mikael Lundh från Ängby spelade bort Kim Nilsson från semifinalspel med sina 4-2 i en match som han dominerade i de tre sista seten. 4-2 till sist.

Max Georgsson vann en stenhård match mot Henrik Hellman efter underläge 2-3. I semifinalen mot Görman hade dock inte Georgsson något att sätta emot och det var mycket klara siffror i alla fyra seten i Görmans 4-0 vinst mot Georgsson.

Lundh mot Lindborg var inte heller någon jämn tillställning och Lindborg vann med klara 4-1 och var därmed klar för final mot Görman.

I finalen så började Lindborg bäst med 2-0 efter två mycket jämna set, klar fördel alltså för Lindborg mot Görman men desto längre matchen led desto säkrare blev eslövsspelare Görman och seten föll hans väg klarare och klarare och till sist så var segern hans med 4-2.

HJ17
Anders Eriksson och Axel Abrahamsson kvalade in och fick då möta de finalseedade Kristian Karlsson och Harald Andersson och ingen av dom var chanslös utan med i allra högsta grad även om de seedade spelarna vann med 4-2 bägge två.

Samtidigt så gick Aguirre och Kvist till semifinal de med efter enkla segrar över Simon Andersson och Pontus Frithiof. Aguirre utan setförlust så långt och det med en skada på armen som han försökte dölja så gott det gick men hans forehand teknik som i vanliga fall är lite kantig och utan underarmsrörelse (inte meningen att klaga så mycket på hans teknik, det är ju bra att han har utvecklingsmöjligheter) avslöjade honom.

Kvist och Haren Andersson blev en uppgörelse som var mycket märklig och spel som helt saknade struktur. Det drog ihop sig till skilje och förlängning (efter 10-10) och där var det den ena konstbollen efter den andra där Harald räddade en matchboll efter att Kvist mer eller mindre sittandes satte en vindruta som Harald tog, givetvis utan att röra en min som om det vore något speciellt. Vid 14-13 och matchboll tog Andreas Hedlund timeout för Harald och det var en offensiv timeout sådant som jag gillar. Kvist kommer tillbaka till bordet och ett antiklimax äger då rum. Servemiss. Ridå. Harald i final.

Karlsson som har 3-0 i möten mot Aguirre vann även denna gång (Bergman du är skyldig mig en Selma) och det lättare än han själv påstod. Det var jämna set som Aguirre ledde allihopa men det var aldrig nära. Karlsson såg dock inte så stabil ut i spelet och det visade sig även i finalen.

Andersson som aldrig slagit Karlsson (eller?) spelade säkert och enkelt med fina öppningar och säkra slag medan Karlssons spel saknade linjer och flera felbeslut. Karlsson drog hårt när han skulle spela säkert och tvärtom. Andersson vann enkelt med 4-0 i en final som var ett ganska stort sömnpiller, en match jag förväntat mig mycket mer av. Harald vinnare och dagens andra titel på killsidan till Spårvägen.

HJ20
Lundström och Sandell till slutspel via återkval.

Väl i slutspelet så visade Sandell sin patenterade vindruta vid ett antal tillfällen och Juan "Papi" Restrepo som vunnit sin grupp åkte i skilje i en match som Sandell hade total kontroll på men som så ofta förr när Sandell spelar slutade med en skiljematch, denna gång med Sandell som vinnare. Sämre gick det för Lundström som föll mot Sondell men matchen var spännande och ganska välspelad, Lundström närmar sig de bästa.

Tran spelade Ojakangas och vann första set enkelt med 11-5 men efter det så jobbade Ojakangas ner Tran med sitt malande. Tran blev passiv och blockade med både forehand och backhand istället för att söka egen attack och det var inte att han saknade lägen. Ojakangas vann välförtjänt med 4-1.

Översjö vann sin match mot Arvidsson och det där det faktiskt mycket väl hade kunnat blivit Arvidsson som vunnit men Översjös säkra spel från bakplan skrämde Arvidsson som missade en del lite väl enkla poäng. Det mest spännande var dispyten mellan spelarna efter att Arvidsson fått applåder med sig efter en kantboll och att Översjö kommenterat det högt upp emot läktaren. Kom igen nu grabbar, ni tävlar internationellt och spelar i superettan och Elitserien ni kan inte hålla på gnälla på publiken.

Semifinaler mellan Ojakangas och Sondell samt mellan Översjö och Sandell.

Sandell var bra med från början men efter att ha vunnit första set och nästan det andra så var det bara Översjö i hagen. Avslutningsseten gick enkelt och Maridalaren var i final.

Det blev bara en mariedalare i finalen trots att Ojakangas hade ledningen med 2-0 mot Sondell som bara slet på utan förtret. Säkert och enkelt och inte så spektakulärt men fruktansvärt effektivt och Sondell vann till sist matchen med 11-6 i skilje där det var nära att Ojakangas fick rött kort i femte set när han slängde racketen i bordet. Matchdomaren missade helt att ge gult kort och överdomaren tyckte inte att det var värt ett rött kort. Jag håller med om att det inte var rött kort men att matchdomaren som är en utbildad domare (vuxen man) missar är pinsamt.

I finalen så var Sondell för säker. 4-1 och mycket enkelt fint spel. Vägvinnande och bra spel av Sondell som blivit en segermaskin som vinner det mesta han ställer upp i i denna klass, imponerande jämnhet.

*

En bra arrangerad tävling som höll tiderna bra. Jag tror att de flesta som var där var nöjda med arrangemanget även om Vällingbyhallen i sig lämnar en hel del övrigt att önska.

I p12 trodde jag att vinnaren skulle bli Feng och det hade jag rätt i. I p14 underskattade jag denna gång Görman som faktiskt vann relativt enkelt efter sin tuffa match mot Hagberg. Min segerkandidat Franzén kom inte ens till spel och utmanarna blev just bara utmanare.

Karlsson, Andersson och Aguirre hade jag tippat som de bästa i HJ17 och de kom också 1-3:a men med Andersson som vinnare där jag trodde att Karlsson skulle vinna.

Sondell vann som väntat HJ20 närmast hotad av två andra elitseriespelare Ojakangas och Översjö.