Svensson/Persson kunde inte vinna sin åttondel mot hongkongarna men så nära de var. 0-3 blev 3-3 och i skilje kan ju vad som helst hända.
Vid ställningen 6-6 så tog hongkong Timeout och efter det fyra raka poäng till 10-6. Svenskarna räddade den första matchbollen men råkade sedan ut för en kantboll.
Jörgens sista match i VM-sammanhang är alltså spelad och tyvärr så slutade det med den åttondel som han själv tyckte var en rimlig målsättning inför mästerskapet.
Trist att en åttondel i VM är det bästa vi kunde åstadkomma.
Jag vet att det finns fina mål uppsatta för vårt svenska landslag och jag ska återkomma i ämnet vad SBTF gör för att vi ska uppnå dessa mål. Att vi måste göra något är självklart men hur och var och av vem är mer oklart i alla fall för mig. Jag har mina tankar men nu vill jag vet vad SBTF har för tankar.
Facit för svenskarna:
Jens Lundquist, förlust i första omgången mot en sämre rankad spelare som förvisso håller hög klass men inte borde rå på svensken i dessa sammanhang med all rutin Jens besitter. Höll inte sin seedning i dubbel utan förlorade mot ett ryskt par som man verkligen borde ha kunnat vinna över. Betyg 1/5, 1 i betyg är hårt men this is the VM not the fucking Elitserien.
Pär Gerell, förlust mot en rising star från Korea. Måste kunna hantera att motståndaren kan ta hans serve. Hade hoppats på mer av PG. Höll inte sin seedning i dubbel utan förlorade mot ett ryskt par som man verkligen borde ha kunnat vinna över. Betyg 1/5, 1 i betyg är hårt men this is the VM not the fucking Elitserien.
Robert Svensson, vinner sin första match mot en högre rankad spelare och förlorar sedan mot Jörgen Persson vilket inte var alls oväntat. Höll dessutom sin seedning i dubbel tillsammans med Jörgen. Betyg 3/5
Jörgen Persson, höll inte sin seedning i singel utan förlorade mot en ung och bättre spelare i en jämn match. Höll sin seedning i dubbel tillsammans med Robban. Betyg 2/5, nära 3.
Matilda Ekholm, vann sin första match och förlorade sedan sin andra match mot en högre rankad spelare. I dubbel tog det slut direkt mot ett högre rankat par. Inget att säga om och ungefär som förväntat. Betyg 3/5
Malin Pettersson, vann sin kvalgrupp och kvalade sig sedan dessutom vidare in i huvudturneringen. Vann första omgången mot en ryska och tog sig så till andra omgången. En bra insats och på det hela taget kanske den bästa svenska insatsen på detta VM av en svensk. Betyg 3/5, snudd på 4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Hej vad betygsätter du mot? Som ex skrev du att Jens insatts var 1/5. Jag tror att Jens gjorde allt vad han kunde för att det skulle bli bättre än vad det blev tror inte du det? Malins insatts är grym tycker jag, du gav henne tre av fem vad skulle hon göra för att kunna få fem? Vinna VM?
För ett tag sedan visade du klipp på några unga lirare som var ungefär sex år, så har det sett ut länge. De lirarna som grabbarna och tjejerna åker mot har alla kört så. Om man ska förändra på något är det klubbarna som inte fattar att de måste köra istället för på SBTF där vet alla om det redan. Klubbarna har inte velat haft center och gnäller sedan tar de inte ansvar för att jobba med talangerna utan gnäller på SBTF eller en stackars kapten som knappt har lirarna i träning.
Där tror jag det stora problemet är i Svensk pingis.
Jag betygsätter bara som jag känner där 1 är underkänt.
Jens förlorade mot en klart sämre rankad spelare i singel och höll inte sin seedning i dubbel. därav det betyget från mig, detsamma för PG.
Jörgen fick även han ett underbetyg då han hade kunnat presetara bättre samt hade en klart högre målsättning än 16-delsfinal.
Malins betyg hade blivit ett klart överbetyg om hon kanske hade unnit dubbeln. Nu så hade jag lika gärna kunnat sätta en 4/5 på henne men nu blev det bara 3/5.
Angående ett center så tror jag att det är nödvändigt alternativt en ny form av sammansättning av de bästa i träningsform, gäller såväl unga som seniorer.
SBTF har ett ansvar då de är vår högsta instans. Klubbarna kan säkert göra ett mycket bättre jobb om de ville samarbeta med varandra istället för att tänka kortsiktigt. Tänk vad man skulle kunna göra för seniorgrupp i Göteborg tex, askims, partilles, mölndals och Linnés seniorer skulle kunna vara stöd för de yngre talangerna och ge utomordentlig sparring, nu gör de så fast enbart lokalt och inte för hela regionen. Nu är samarbetet som jag förstått det ganska begränsat och revirpinkandet påtagligt. Detta är inte unikt inom svensk pingis utan snarare en regel, tyvärr. Så visst klubbarna har sitt ansvar men förbundet måste hjälpa till och ge ungdomarna rätt förutsättningar och det med engagerad och duktigt folk på alla poster.
Vaför har inte svensk pingis någon annan sponsor är en producent av pingismaterial och varför har vi inte haft det sedan Bingolotto försvann?
Pengar är tyvärr en viktig del för utvecklingen och då behöver man kanske en plan för hur man ska få in pengar. Jag har inte sett en sådan plan eller vet vad som görs och det är det jag efterfrågar att få se. Vad gör man för att få sponsorer?
Flera av våra mest meriterade pingistränare/ledare verkar inte i Sverige. Varför är inte Thunström, Johansson, Andersson, Carlsson, Karlsson, Mernsten, Chengren, Sartz mfl i Sverige och hjälper till med svensk pingis? Varför tar vi inte vara på alla våra kunskaper som vi faktiskt har personer som nyttjas av andra nationer eller föreningar utanför landets gränser?
Jag tror att svensk bordtennis behöver se över hela sin organisation och upplägg.
Det finns mycket som händer men det kommuniceras inte alltid ut till oss utanför styrelserummen eller mötena bakom stängda dörrar.
Rent krasst så är vi bara en medioker pingisnation idag trots att vi varje år ligger långt framme på pojk- och juniorsidan. Avstånden för tjejerna och damerna är ännu större.
Jag vill veta vad nuvarande styrelse har för mål och planer för att uppnå dom målen så att vi själv kan ta ställning till om vi tycker att det är bra eller dåligt. Att bara lägga över ansvaret på klubbarna går inte, det är inte att ta ansvar det är inte att leda det är inte att sitta i ett förbund som jag ser det.
En av alla orsaker är att dessa tränare vill ha betalt för att vara tränare. Idag får du om du har läger ca 800 kr per dygn och sedan skall det dras skatt på det. Om du har det som yrke är det svårt att leva på det.
Av alla de som du räknade upp så har de flesta jobbat med Svensk pingis. Några av dem gjort ett så bra jobb att man blivit erbjuden topp jobb utomlands andra kickade för att chefen inte trodde de var bra för Svensk pingis. Jag vet att flera av dem är intresserade av att jobba men inte gratis så du är helt rätt ute med att det behövs pengar.
Många av dina tankar kan säkert David G besvara så försök att få en intervju med honom det är tid att han får ställa sig på barrikaden och tala om vad som skall hända det är han som skall leda om jag fattat rätt.
Att vi legat framme långt på pojk och junior sidan i Europa kan jag hålla med dig om men de som vi tävlar mot kommer från Asien och där har vi inte varit i närheten på många år. Det är inte många av de som legat i topp i sin ålders grupp i Europa som tagit sig in på topp 50 listan i världen födda på 80 talet. Av de få så är Boll den enda som kunnat ta fighten med Asiaterna på riktigt.
Jag tycker inte det är så konstigt om man följer ex Kenta så har hans pingis uppfostran skilt sig med mil från vad man gör i Sverige idag vad gäller träning och tävling. Tror inte att de flesta föräldrar ser det som en förmån för barnet att ha möjligheten till den miljön men själv tror jag att skall vi ta fighten på allvar så måste vi dit.
För det första. Det är klart att tränarna ska ha betalt.
Av förbundet får du de pengarna som du nömner men på klubbnivå i stockholm är det helt andra summor.
Jag ska försöka få till en seriör intervju med David G. det bör inte vara omöjligt.
Asiaterna ligger längre fram än oss det är vi alla eniga om men varför tappar vi i junioråldern mot övriga europa?
Ska vi bli bättre igen så måste vi göra något det är i alla fall självklart för mig.
kul att se att Jörgen hyllas av olika tidningar.. låt se vad det blir i sportspegeln i morron :)
Jag tror och hoppas att några av dagens juniorer har chansen. Tycker att några av dem ser riktigt bra ut"2*Mattias, Kristian, Harald i topp" Men om vi jämför med Japaner koreaner och kineser måste de upp och ha tuffare träning och matchning. Jag tror att om vi skall ha chansen skall vi försöka köra som Ex Hampus S. Fantastisk satsning och roligt att det finns lirare som vill bli topp. Sedan om vi har spelare som tränar och satsar som Hampus kommer det att trilla in några som är topp igen. Frågan är bara hur man skall få klubbarna att förstå hur mycket körning som krävs, om man inte lyckas med det finns det bara center kvar om Sverige skall ha någon chans är min övertygelse.
Gunilla,
Håller med om vilka spelare du pekar ut, de har potential allihopa.
Jag anser att det är spelarna själva som måste ta ansvar för sin egen träning. Ingen kan tvinga dom att gå ut och springa, eller gå till gymmet, eller köra egen serveträning innan eller/och efter pingispasset. Klubbarna har som jag sagt sitt ansvar men sedan så behövs det varierad och tuff träning för att du ska bli bättre.
För många av våra juniorer är de bästa i sina träningsgrupper där jag tycker att de ska ingå i grupper där de är sämst så att de lär sig mer.
Svensk pingis på klubbnivå är lite för trängsynt och har skygglappar på och ser i alldeles för stor grad till sin egen lilla verksamhet. Svensk pingis på förbundsnivå verkar har tappat kollen på vad som krävs, och behöver se över vad de kan göra föra att vända på steken och hur.
En utvärdering av hur man jobbar med RIGet och andra gymnasier jämför med ett träningscenter skulle vara lovvärt.
Bra skrivet Max!
Vettiga synpunkter och analyser!
Jag undrar varför alla hyllar Harald Andersson så mycket? Han är hyfsad svensk junior men där många är bättre eller jämnbra med han. Tycker att Mattias Översjö bland annat har blivet bortglömd i dessa disskusioner om vilka Svenska junoirer som kan bli bra. För det första har han en spelförståelse som ligger långt över de flesta. Och att inte förbundet sasar på han och skickar ut han på tuffa junior och Pro Tour tävlingar är för mig en gåta.
NAgående Mattias Ö, så har det ju varit en diskussion här på bloggen om det under lång tid.
Han är nu så vitt jag vet med i satsningen på samma villkor som alla andra och då med och fightas om en plats i laget.
Mitt lag av 91:0r i rankingordning:
Mandel Karlsson
Kalven Karlsson
Mattias Översjö
Haren Andersson
Observera att Mattis Ö, blir omnämnd ovan i den kommentaren klockan 08.50 av gunilla.
Håller med dig Max om att det ligger mycket på spelaren med men om man inte har förståelse i klubbarna att man måste träna mer och bättre än vad de gör idag så hur skall spelarna förstå då? Det är på hemmaplan man får många av sina grunder i träning och teknik/fys.
Sedan om man ser det som att det är spelarnas driv som är för dåligt gäller det att jobba på det på hemma plan och när man kommit med i landslag där med.
Om man i stället inte kör i klubbarna och spelarna tar efter det i stället kommer det inte att ha drivet för de tror att det räcker och kan leva på sin "talang".
Pingisen har utvecklats oerhört vad gäller träning senaste 20 åren idag är man heltids spelare i tidig ålder om man skall hänga med. Jag vet ingen som inte varit topp i Europa som kadett och sedan tagit sig upp till senior elit i Europa.
Enligt mig är det nästan omöjligt obs nästan för det måste alltid finnas en chans att bli på den nivån som vi vill att de svenska spelarna skall vara om du inte är med tidigt.
I Sverige vågar inte många föräldrar eller tycker inte att det är värt en sådan satsning som behövs.
Gertrud,
J-O. Jörgen, Äpplet spelade extremt mycket som unga och blev därför bra då de alla hade en extrem talang dessutom.
Om Man vänder på resonemanget och tar fram en enda spelare som blivit bra utan att träna? Finner vi någon? Nej. Inte enligt min definition av bra iaf.
Problemet i svensk pingis är att man på klubbnivå alldeles för ofta är för dålig som pingistränare och inte kan förmedla vilken satsning som behövs. Sen så har du en viktig poäng, det är inte många föräldrar som stöder en fullskalig satsning från 14årsålder eller tidigare som jag tror krävs för att bli världselit.
Angående kadett till toppen så finns det nog ett par men de är ganska gamla nu. Peter Karlsson och Mikael Appelgren, med lite senare mått så är Jon Persson kanske ett bra exempel även oom han inte är europaelit så tog han endå brons på Em och var inte topp i europa som kadett.
Min eviga slutsats blir alltid densamma. Vi tränar för dåligt och mot för dåligt motstånd. Vi behöver variation och kvalitet hela tiden, från kadett till senior annars avstannar ens utvecklingskurva.
Skicka en kommentar