Dagens anekdot

Fick denna historia berättad för mig igår och jag ska nu försöka återge den så gott det går.

Det är den 20 mars 1998 och det är den andra semifinalen mellan Eslöv och Söderhamn. Eslöv har vunnit det första mötet hemma och spelar nu på bortaplan i ett kokande Söderhamn som är lite favoriter i detta möte.

Matchen blir stenhård och lagen följs åt och turas om att dela ledningen i lagmatchen. Peter Andersson tar revansch på lillebror Mattias som vunnit nere på hemmaplan med 8-6 i skilje. På den tiden spelade man till 21 men om det blev skiljeset så spelade man alltså tiebreak och först till sju poäng.

Peter lyckas även vinna sin andra match och det mot Mikael Zöögling i en stenhård batalj där Pidde vinner med 8-6 och ger SUIF ledningen med 4-3 när hans lillebror går in och är tvungen att vinna mot Fredrik Lundquist vilket nere i Eslöv skedde ganska smärtfritt, den här gången blir det långt i från smärtfritt och när Mattias väl kan sträcka armarna i luften så står det 10-8 i skiljesetet. 4-4 i lagmatchen.

En annan grej som var annorlunda på denna tid var att om det blev 4-4 så spelade men en avgörande match och det var inte som det varit det senaste säsongerna en singelmatch utan då var det en dubbelmatch.

Chen Jian (den äldre som spelat för Bele och Ängby) som tagit sina två matcher var given etta och han brukade spela tillsammans med Zöögling men denna gång så hade kinesen fått för sig att han skulle spela med Mattias som just vunnit sin match medan Zöögling förlorat bägge sina. Sagt och gjort så blev det och det innebar att Eslöv mönstrade Chen Jian/Andersson mot Wang Fei/Andersson. Brödraparet mot varandra en gång till.

Eslöv paret vinner första med 21-19 för att förlora det andra med 22-24 och dagens femte ovissa skiljeset skulle nu avgöra om Eslöv skulle kunna nå sin första SM-final någonsin.

Skiljesetet blev lika hårt som de andra seten och snart var det matchboll Eslöv. Ledning 6-5 och egen serve. Publiken lever med sig nästan lika mycket som SUIFs superheta bänk som om man uttrycker det milt verkligen hejar på sitt lag. Stämningen är så tjock att man måste hugga sig fram med machete för att kunna ta sig fram till bordet.

Eslöv är en boll i från att skrälla och gå till final. En boll. En endaste boll och den som servar är Chen Jian, kinesen som varit med sen 1800-talet kallt och som är lurigare än vad Zögge och äpplet är tillsammans.

Chen Jian servar på Pidde Andersson som direkt när han returnerar bollen säger "nätserve". Problemet är att han missar returen och domaren har inte markerat för nätserve. Chen Jian går direkt över till domaren och tackar för matchen och snabbt som attan tackar han motståndarna i SUIF som inte fattar vad som händer. Än mindre förstår publiken vad som händer men det anar vad som håller på att ske och de vrålar ut sin ilska. Eslövs bänkens jubel kvävs lite när SUIFs hela lag är ine och pratar med domarna. Mellanbror Peter försöker få lillebror Mattias att erkänna att det var Mattias. Men ni vet alla hur det är. Ibland så har man inte sett att det var nätserve och kan då inget göra. Samtidigt vill inte Mattias vinna på ett felaktigt sätt så diskussionen med mellan SUIF, Mattias och domarna fortsätter. Domarna står dock på sig vilket föranleder att publiken till sist kommer in i hagen för att göra sin unisona röst hörd. Chen Jian är inte i närheten.

Efter en cirka trettio minuters palaver säger den äldsta brodern i brödraskaran Thomas till Mattias att lämna hagen då det inte finns något de kan göra. Domarna är bestämda att det inte var nätserve, bollen är spelad, bollen är förlorad för SUIFs del och Eslöv är med det i sin första SM-final. End of story, lämna hagen.

Eslöv tar sig in i sitt omklädningsrum under burop och skällsord som man bara kan ana och knappast själv vill höra. Väl inne i omklädningsrummet så ser de att på toaletten sitter Chen Jian med vidöppen dörr och skiter med en cigg i mungipan. Helt iskall inför det som hänt tyckte kinesen att det var skönt att skita och ta en cigg.

Laget vet inte vad de ska säga men det vet Chen. Han säger helt kort och koncist.

"Vad gjorde ni där uppe så länge? Den bollen spelas aldrig om, inte en chans. Vad höll ni på med? Vi är i SM-final nu och det måste vi fira"

*

Vad kan man säga om det här då? Ja, jag vet inte men jag skrattade gott när Mattias och Peter berättade den för mig igår kväll. Anekdotstaffet tar därmed ny fart och jag lämnar över pinnen till Gustaf Ericson i Ängby SK.